cillanmaria

Jag har börjat fundera på detta med och vara singel/ensam eller vad man nu ska säga. Så fort jag blir singel så ska alla hålla på och para ihop mig med killar. Singel får man inte vara, folk accepterar inte att man vill vara ensam. Just nu vill jag inte ha kille när jag pluggar. Eller jag orkar inte börja ett nytt förhållande  mitt upp i mina studier, de kommer bara att störa. Det folk dock säger undermedvetet när de försöker fösa ihop en med killar är att jag inte får vara singel att de är något fullt. Att det är synd om en för att man är singel. Människan är ju ett folkdjur i alla fall va man tror så de är inte så konstigt om man inte vill vara ensam, men jag menar man behöver ju inte vara helt ensam man har ju vänner och familj. Jag kan förstå om folk hade tyckt synd om mig för att jag vara helt ensam och satta hemma jämt själv men de gör jag ju inte. Är vi egentligen flockdjur? Jag menar finns ju folk som väljer att flytta bort från allt och alla och bo ensam. Skulle dom vara mindre lyckliga då? Jag menar om dem har valt de själva så och då antagligen trivs med de så kan de inte vara något fel med de. Kan de vara så då att vissa människor har mer flockinstinkter än andra? Våran art ska ju vara så mer utvecklad än andra, många av våra andra djurinstinkter merkar man ju inte av längre. Varför man inte gör de kan ju ha att göra med att alla våra hot inte finns längre, bara oss själva.

Jag kan förstå att man söker efter en partner de ligger ju också i ens instinkter med fortplanteringen. Fast där har väll folk olika åsikter också. Jag menar om de var bara pga fortplanteringen man sökte efter en partner så skulle de inte finas  folk som är homosexuella. Jag menar rent kroppsligt sätt kan inte två av  samma  kön få barn. Fast nu finns de ju spermabank och  massa annat.  För  jag tror nog man söker en partner även för att man vill få njutning och en intellektuel stimmulans. Någon att della allt man upplever med. I dagens samhället tror jag dock att detta försvinner men behöver inte en och samma person. Man kan ha flera som uppfyller de olika delarna. Vad är de det heter när man har en partner eller om man har flera (fler partner=polyamorösa  förhållanden tror jag de heter då). Jag menar genom många tider så har vi left som om vi är gjorda för att bara ha ett förhållande. I kristendomen så är de ju fullt om man har fler än en. Jag har för mig att de till och med är förbjudet att gifta sig med fler än en här i Sverige vad jag vet. Undra varför de är så, har de något med at just män inte ska kunna samla på sig massa fruar och kunna ha någon makt över dem eller något sånt?  Jag vet inte vad jag tycker, om båda partnerna är med på de så är de väll okej med ett man har fler partner, men då ska de vara lika för alla. Själv skulle jag aldrig klara de, för jag vill ha den jag hittar för mig själv.

Nu har jag kommit in på en massa och de finns väll tusen mer saker att säga om de. Men de jag skulle komma fram till vara att jag stör mig så på alla som försöker få ihop mig med killar som jag skiter i. Jag vill vara singel nu. Det folk gör de här bara svårare för en att vara singel man blir bara på mind om att man är ensam. Genom att alla håller på att på peka att man är ensam hela tiden och då känns det som om de är något fel med de  och man känner sig misslyckad och dömd.



Ja de var lite va jag känner mig nu, ensam och misslyckad. Jag vill bara vara singel och ha skoj i skolan med vänner.